Taget ur Smålänningen från gårdagen.
Okej, jag både kokar och har ögon med fulla med tårar. På lektionen idag fann jag detta i tidningen och mitt humör sjönk till en nivå jag inte ens själv vill veta av, någon gång. Vafan är dethär?! Jo, det ska jag tala om för er. Det är en jävla vardag för flera tusen människor på denna jorden. Barn, elever och tom vuxna som dag in och dag ut, alltså ständigt utsätts för dethär. Och det får mig att rent ut sagt, vilja
spy på dem som orsakar det.
Endel människor är mer äkta än andra, endel människor är falska på olika sätt, små som stora saker. Endel människor har små ögon, endel har stor näsa. Vissa har stora öron medans andra har pyttesmå. Det finns dem som är överviktiga eller går innåt med fötterna. Men so what?! Spelar det någon kvitta för vad som finns på insidan? Till en början inte, men det är så idag. Det spelar roll. För dem oskyldiga människor som 'inte ser ut som alla andra' eller har 'fel' på sig, dem föser man undan. Dem ramar man in som ett offer i denna världen och föser undan ur "mängden". Det är så idag. Folk kollar snett, dem tisslar och tasslar, skriker saker efter andra.
"Jävla fetto!", "meeen fyfan va fuuul!", "din smutsiga h*ra." Våra föräldrar vet inte om att dem orden numera är lika vanligt som ett "hej". Dem vet inte att överallt finns det oro och rädsla, vart du än går. Dem vet inte att just sitt barn blir kallad för en massa ord i skolan. Eller jo, dem kanske vet, men dem vägrar tro på det.
Jag vill bara kunna skriva tillbaka till mamman som skrev denhär insändaren att jag är med dej! Jag lovar på allt att dethär kommer bli bra och jag lovar att få dem som mobbar att lägga ner för att dem inser att det är dem själva som kommer ångra sig, att det är dem som förlorar på det. Jag vill skrika till dem rent ut sagt
hjärtlösa idioterna att sluta upp med vad dem håller på med. Att sluta trycka ner folk, att sluta kasta ur sig saker och att vara vänliga mot personerna i deras omgivning. Jag vill få dem att inse att det är DEM som är förlorarna, det är DEM som det är fel på. Men jag kan inte det... För jag själv vet att det inte kommer bli som en gnutta ändring. Kanske det håller i sig i ett par dagar men sedan kommer det vara igång igen. Och det är så jävla sorgligt att det ens finns sådana människor på denna jorden. Jag vet att oftast är det dem som mår dåligt innerst inne (jag har själv varit i den sitsen), men jag fattade och insåg vad jag höll på med och la ner. Jag växte upp och fick en helt annan insyn på livet. Det kanske är därför jag idag sitter och skriver dethär? Och jag vet att det kanske inte är någon människa/läsare som orkar lägga ner sin tid på att läsa allt detta. Men snälla Gud. Få folk att inse att alla människor är lika mycket värda, det som man fick lära sig i lekis. För jag klarar inte veta att det finns folk som har en vardag jag inte ens skulle kunna föreställa mig att ha för en dag...