H. Wetterqvist

Det är fan inte ofta det händer, eller så kan man ju inte säga. Menar bara, att för andra gången i mitt liv har jag hoppat in i ett seriöst förhållande (om man kan kalla de förra för det, ehm..) och jag är sjukt glad över det. Visst, man har ju sina stunder då man funderar över vad man gjort och hur man vart om man var singel, men jag träffade den underbaraste människan. Helt sick, för jag har alltid klagat på att det inte finns killar som förtjänar en, för dem alla är svin blabla, och har liksom alltid blivit sårad och dragit alla killar över en kant. Men denhär gången är det annorlunda för denhär gången så är det nästan tvärtom, att jag själv kommer på mej själv med att tänka "vafan.. SÅHÄR bra pojkvän trodde jag aldrig att jag skulle få? Han är ju fasen FÖR bra för mig, känns som om han ger mej allt och jag inget tillbaka". Jo det är så, faktiskt. Han ger mig så sjukt mycket kärlek till mig att jag själv blir blind för vad jag själv ger honom tillbaka.. såhär beskrev jag min fd kärlek också, men vi alla vet ju att det förhållande var långt ifrån hälsosamt och att jag var blind för allt som gjorde mig illa då, men denhär gången är jag fullt seriös.

ALDRIG har den människan, ma bigest love, kallat mig ett kränkande ord (nae, kan svära på allt, när jag tänker efter så har han ALDRIG gjort det, dock har jag gjort det en gång i somras på fyllan, haha bad me. Var arg pga fel jag själv gjort haha, fortfarande dåligt samvete). Och jag menar, bara det säger ju en stor del om vad han är för person. Han har aldrig skadat mej, in som ut. Han har aldrig med mening sårat mej och har han råkat göra det, så har han med hela sin själ försökt gottgöra det igen.

Haha, jag tänker fan fortfarande på det. VARFÖR just HAN av alla? Varför var det HAN av alla som skrev till mej just precis en vecka efter att hela mina värld gått sönder efter att jag fått reda på att min fd skulle flytta, gjorde slut och var otrogen med en fd vän, jag menar, det var ju liksom.. perfek? Att en SÅ bra människa dök upp från ingenstans just precis då?? Visst, just då hade jag helt andra tankar om han, typ som "Han är precis som alla andra. Han smörar för han vill få f****". Så fel jag hade, så sjukt fel. Skäms nästan över hur jag tänkte, men Ajdin vet om det haha, men han förstår. För vilken främling dyker upp från ingenstans och skriver "Hur mår du egentligen Hanna?". Minns att det var det första du skrev och minns att du gav mej ditt nummer innan du drog från datorn och att vi därefter sakta men säkert började messa..

Idag har vi varit tillsammans 10 månader (på måndag, hehe..) och vi fick kontakt för 16 månader sedan, alltså 1.5 år, det är sjukt. Vi har verkligen lärt känna varandra på djupet och han är min bästa vän på alla sätt och vis. Han vet i stort sätt ALLT om mej som hänt alla dessa månader, för är det någon jag vänder mig till först om det är något, jaa.. då är det han. För jag vet, att utan tvekan så LYSSNAR han, han HJÄLPER mig sen han gjort sen dag ett då han räddade mej, och jag vet att han inte lämnar mig. Vi har haft våra nergångar, ja det har vi. Jag har haft mina brister och humör pga massa saker som händer omkring oss som tynger mig, som kommer ut över honom. Allt har varit pga mej och jag vet att det har varit jobbigt som fan för honom, för har behandlat han som skit rent ut sagt. Men se, han är kvar? Han står ut med mitt pmshumör och när jag är bitterfitta, för han ger inte upp. Vår kärlek är fan starkare än så och han känner mig, han vet hur JAG är egentligen och trots att jag betett mej som jag gjort, så har han stöttat och hållt min hand så gott det går. Saker börja klarna upp nu igen och trots att jag varit blind på senaste för vilken stjärna han är, så är jag glad att vi haft våra nergångar med. Det har verkligen bevisat för oss båda att vårt band är starkare än jag trott och detta har tagit oss desto närmre varann.

Alla dessa saker, är några få anledningar till att jag är kär, att jag ler i hjärtat när jag tänker på honom och att jag älskar honom. Jag är ung, livet leker och jag har hela livet framför mig, vad som helst kan hända och det vet jag, men han är den finaste stjärnan på himeln och sen dag 1, så har han varit min hjälte. Och det kommer han alltid vara. Min boooo!