Vi har haft våra nergångar vi med. Jag har gått halva vägen in mot Ljungby från Kånna då du åkt runt i hela Kånna och letat och sedan kört i maxad fart efter mig, tvärstannat i sidan av vägen och det har slutat med att jag återigen slänger mig i din famn.
Ditt hjärta och din själ är den finaste man kan hitta och det gör mej på ett sätt ledsen. Jag menar, hur ska jag någonsin kunna leva upp till det med och ge tillbaka lika mycket som du gett mig? Och hur ska jag någonsin klara av att leva med att jag aldrig någonsin kommer kunna ge dig lika mycket som du gett mej, under alla dessa månader? Men trots det gör du mig till den lyckligaste tjejen. Jag vet att jag har betett mej illa ett par gånger, men trots det så håller du min hand så hårt att jag slipper oroa mig över att du ska överge mig. Jag vet att jag inte ibland är den lättaste att tampas med och jag vet att jag inte är som någon annan tjej, men du ska veta att vad jag än gör eller säger så är du den person med högst värde. Jag ser upp till dig, du är min hjälte och du får mig att känna mig värd mer än jag trott.
Sedan dag 1 då du stöttade mig utan att du kände mej och sedan fick mig att bli bättre, sedan den dagen har du varit som en ängel från ovan. Det har alltid varit jag som är snäppet under och det spelar ingen roll vad du säger, för det kommer du aldrig kunna ta ifrån mig. Om jag hade kunnat så hade jag tagit dig till alla världens ställen och jag hade gett dig alla himlens stjärnor. Du förstår verkligen inte hur mycket du betyder för mig och det gör knappt ens jag själv. För vissa kan alla demma orden vara överdrivna, men för mig är det helt normalt, för den kärleken ja känner för dig, den är så stor att hade jag förlorat dig nu så vet jag inte vart jag hade tagit vägen eller hur jag skulle kunna ta mig ur det. Du är min stjärna, Ajdin.

Jätte fin blogg! Följa varandra på bloglovin?
skriven(Ber om ursäkt ifall du inte gillar sånna här kommentarer!)